Det här mina vänner, är en poppel på tillväxt. Kan inte svära på det, men efter vad jag har läst om popplar så skulle jag gissa på att detta är en balsampoppel. Den luktar nämligen gudomligt! Den ser verkligen inte mycket ut för världen, men jag lovar er; till om med denna lilla planta på dryga 30 cm doftar om man trycker ner näsan bland bladen. Svårt att beskriva doften, men tänk er hur det lukar en sensommarkväll på skogsstigen ner till en gammal insjö. Sött, varmt, vass och vatten. Och som om inte doften vore nog, hur härligt är inte namnet? Som taget ur Mumindalen. Balsampoppel. 

Min syster har just ett sådant här träd på sin tomt och varje gång jag kommer till henne måste jag ta svängen förbi och sniffa lite. Jag vet inte om jag har många fler postitiva associationer till denna doft än gemene man (som kvällsturer på hästryggen eller båtturer i ekan bara jag och mormor) för varken sambon eller syrran verkar lika begeistrade. Syrran och mamma var dock små änglar i våras och införskaffade ett litet rotskott åt mig som nu, förhoppningsvis, vill växa och bli stort i min trädgård.

I vilket fall (Ernst-varning), får ni en chans tycker jag verkligen ni ska köra in näsan i bladverket på ett poppelträd och insupa magin.