Det ligger nybakade macarons framför mig och jag är sjukt nöjd. 

"Hur kan hon vara nöjd över de där spruckna, bleka, sneda skapelserna?" tänker ni kanske. Jo, det ska jag berätta för er. 

För det första har jag aldrig i mitt liv tidigare bakat macarons. Det förlåter mycket. 

För det andra har det tagit mig hela förmiddagen då jag fått pausa var och varannan minut för att Bosse-busa och hålla bägges humör uppe. Jag är bara glad vi överlevt. 

För det tredje fanns inte de ingredienser hemma som jag inbillat mig att jag hade. Typ karamellfärg. Som ju tydligen är 95% av hela grejen med macarons. Jag hade svart färg. (Minns ni fåret Shaun?) Men inget lakritspulver att smaksätta med och då kändes det malplacerat. Jag försökte färga kaksmeten med lingonsyltspad, det brukar ju färga mjölken i gröten så härligt rosa! Men resultatet blev.. ganska fisigt. Såhär i efterhand tänker jag att jag skulle färgat kakorna med kakao och låtit smörkrämen vara vit, men det är lite sent nu. Smörkrämen ja, den kunde jag färgat med sylt och annat kul, men grejen är den att jag är en smörtjej. Föredrar salt och fett framför sött. Så jag ville inte förstöra krämen med något sött/syrligt/friskt/whatever. Don't fix what ain't broken. Lite kakao fick det ändå bli. 

För det fjärde; kakorna var faktiskt inte (så) spruckna när jag tog ut dem ur ugnen. De flesta krackelerade när jag utan att tänka klafsade på smörkrämen med inte så lätt hand. 

För det femte; de blev sjukt goda ändå. Och eftersom ingen någonsin bjuder mig på snygg-macarons så får man väl göra det själv.