Jag är inte så nördig som det verkar vad gäller småfåglar. Det är bara det att jag tillbringar så mycket tid vid köksbordet, stirrandes ut genom fönstret på vårt fågelmatarträd. Väntar på att Linnéa ska äta upp. Ammar Bosse i hopp om att så småningom kunna få äta min egen mat som sakta men säkert kallnar på tallriken framför mig. Und so weiter. Så jag ser mycket fåglar och börjar så smått känna igen de vanligaste arterna. Det blir mer intressant då. Domherren är min verkliga favorit. Sällsynt besökare hos oss, men de senaste veckorna har de dykt upp dagligen. Även ett jättegäng pilfinkar har joinat de mer permanenta gästerna talgoxar, blåmesar, hackspettar, gulsparvar och skator. Har fler besökare jag skulle kunna räkna upp, men inser nu medan jag skriver detta att jag nog blivit nörd ändå. Så nä, jag sätter punkt där. Så får det bli.