Storpotäten

Idag kom potatisen ner i jorden. Eller ja, typ hälften av den. För trots utökning av landet bakom hönsgården räckte det likt förbaskat inte till. Så nu står 24 stackars potatisar kvar i sina äggkartonger och undrar vad de gjort för fel. Varför de inte dög. Klart jag gör rum för dem någonstans. Det gör jag alltid. Frågan är bara var? Har fått två nya odlingslådor iordningsställda av sambon, men hur kul är det att använda sådan "finyta" till potatis? Kanske ska peta ner några knölar i de nyplöjda åkrarna utanför. De märker väl inte om det kommer en potatisplanta eller två i havren..? 

Inte det vackraste landet, men funktionsdugligt. Hönorna är mina ständiga följeslagare under "vårbruket". Tänker att det måste bero på mitt trevliga sällskap...
Ser inte så märkvärdigt ut nu, men i sommar... Det kommer bli gräjhöjta.



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

torpetibergakra.blogg.se

En liten inblick i vår lantliga vardag bland fjäderfän, odlingar och annat spektakel. Här försöker jag hålla det kravlöst och förlitar mig till stor del på sunt förnuft och förmågan att lära av mina misstag. Oavsett om det gäller odlingarna, djuren eller barnen. Vi bor i det lilla torpet i Bergåkra; jag, min sambo, våra två små ungar och alla djuren. Jag jobbar vanligtvis som djursjukskötare, men är just nu föräldraledig.

RSS 2.0