I morse kände jag mig trött på den vanliga frukosten så jag och Linnéa ställde oss och bakade glödhoppor. Mums så goda de är, nygräddade med smör som smälter och droppar överallt när man rullar ihop dem. Nu är det dock så att det krävs en mamma om man vill kunna sitta vid bordet och få dem serverade en efter en allteftersom man tuggar för glatta livet. Finns hon inte tillgänglig, utan det istället visar sig att man numera ÄR mamman, får man nöja sig med att äta dem fesljumna i efterhand. Men de är goda då med. 

Glödhoppor, vad är det kanske ni undrar? Jo, det är tunnbröd smaksatta med anis och fänkål som man gräddar i stekpannan till perfektion. De ska egentligen kavlas ut med kruskavel, men en sådan äger jag ej (än).