En gubbe i affären häromdagen frågade om Linnéa var en flicka eller pojk. "En liten tjej" sa jag och log. "okej, men nästa gång det blir en pojke säkert. Men flicka bra också! Bra, bra." "Haha, ja det vet man aldrig" sa jag i brist på annat  att svara i en sådan situation. Men jag log på insidan också. För kanske ska man bli stött och sur och tycka att sånt passar sig inte att säga eller tycka år 2016. Att en flicka minsann är lika efterlängtad som en pojke. Eller så kan man tänka att gubben var just det; en äldre man, dessutom med rötter i ett annat land och en annan kultur. Kanske tänkte han på hur det var när han själv var ung och sen kom han på att så är det ju inte nu längre. "Men flicka bra också".

Ja hur långt ska man gå med kraven på att äldre människor "hänger med"? När de flesta idag cementerar sina åsikter innan de fyllt 25, kan inte en sjuttiofemåring få komma undan med lite tvivelaktiga uttalanden, så länge det sägs med goda avsikter, inte för att vara elak eller såra? Jag har inget svar, men gubben i affären fick i alla fall komma undan med kommentaren. Jag gladdes för mycket av det oväntade mötet. Och Linnéa visade sig vara hans favoritnamn. Bara det.