Kycklingarna
De börjar bli stora nu, mina maskinkläckta. Och nyfikna är de som tusan. De blev aldrig accepterade av hönsmamman så de får fortsätta gosa ihop sig i min famn med jämna mellanrum. Hoppas hoppas att det är hönor så jag inte behöver slakta dem sen. Det är ju så mycket svårare med de tama rackarna.
De här är inte så små heller längre. I bakgrunden syns även den lille lille ensamkycklingen som ligger ett par veckor efter men kämpar på för att komma ifatt.
