Skräpdag

Vilken dag! Glad jag överlevde. 
Det började redan på morgonen med mina äggstockar. Innan graviditeten sov de törnrosasömnen och gjorde aldrig väsen av sig. Numera kan de dock med oregelbundna mellanrum få för sig att påminna om sin existens på ett, tja ganska burdust sätt. Fick försöka vila lite samtidigt som jag läste sagor och byggde med klossar så Linnéa skulle hålla sig nöjd. Började sedan spontangråta pga ingenting vilket förvirrade både mig och dottern. Började ana oråd. Hade äggstockarna väckt hormonsystemet eller tvärtom? I vilket fall var tydligen bägge vakna och aktiva. 
Förmiddagen fortgick och allt gick bra. Krattade lite löv och la på landen, Linnéa hjälpte till och gick även och startade gräsklipparen alldeles själv(!) Gick bra dock, men den backade på henne så lite skraj blev hon. Åkte sedan för att hämta upp farmor som skulle vara barnvakt under em medan jag åkte och jobbade. Kommer till jobbet och går för att prata med adm om min lönespec som blivit nåt knas med. Visar sig att det inte är nåt knas, jag är mycket riktigt skyldig företaget en månadslön. Hjärnan meddelar kroppen att nu är det livsfara på gång, sätt in allt du har! Äggstockarna skriker hysteriskt, hormonerna pumpas ut hej vilt, tårarna sprutar och hjärnan försöker nu förgäves ångra sitt alltför hastigt tagna beslut om stridsberedskap vilket leder till massiva spänningar. Jag kapitulerar inför min kropp och får ta mitt pick och pack och åka hem igen. Chefen hör strax senare av sig och vi reder ut några av frågetecknen. Hjärnan börjar slappna av och då slänger hormonerna in ytterligare några tårar, bara för att liksom. 
Nu ikväll skulle jag mysa med dottern och sedan slumra i soffan då jag var trött som döden själv efter dagens berg-och dalbana. Då bestämmer sig lilltösen för att hon inte vill sova och först vid kl 21 får jag henne i säng. Gallskrik följer och jag går ner till en snickrande sambo och gråter lite till. Då tystnar damen däruppe och det går att andas ut. Nu är det istället jag som är övertrött men förhoppningsvis sover jag om en kort stund. God knows I need it. 



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

torpetibergakra.blogg.se

En liten inblick i vår lantliga vardag bland fjäderfän, odlingar och annat spektakel. Här försöker jag hålla det kravlöst och förlitar mig till stor del på sunt förnuft och förmågan att lära av mina misstag. Oavsett om det gäller odlingarna, djuren eller barnen. Vi bor i det lilla torpet i Bergåkra; jag, min sambo, våra två små ungar och alla djuren. Jag jobbar vanligtvis som djursjukskötare, men är just nu föräldraledig.

RSS 2.0