Jag tror att jag i år har gjort av med mer ättikssprit till inläggningar och annat smått och gott än vad jag gjort alla tidigare år ihopräknade. (Det gick i och för sig åt en ansenlig mängd åt luftrening den gången för läääänge sen när jag skulle torka korv till hundgodis och eldade upp mikron, men det är en annan historia.) 

Hursomhelst, idag kände jag att det var dags att göra något åt alla de gröna tomater som inte kommer hinna mogna innan frosten kommer på allvar. Ganska exakt ett kilo fick jag ihop vilket var himla smidigt för det är vad de allra flesta recept baseras på. Ingen dividering nödvändig med andra ord, thank you very much. Har tidigare gjort grön tomatmarmelad och den är supergod, men helt ärligt äter vi extremt lite marmelad i denna familjen och säkert hälften av allt kokat hinner mögla och får slängas. Inte nåt vidare värstens kul. Så nu provade jag istället att sylta tomaterna. Har aldrig ätit men ska tydligen vara gott till det mesta. Gjorde dock ett kardinalfel och antog att jag hade allt hemma. När jag sedan hade påbörjat koket inser jag att några kryddnejlikor finns det inte i skåpet. En ingrediens hit eller dit brukar kunna spela kvitta, men nejlikan har ju en ganska distinkt smak som är svår att ersätta. Nöden har dock som bekant ingen lag så det fick bli extra ingefära istället plus en kanelstång (som stod med som valfri och jag hade därför tänkt hoppa den, men nu kom den med ändå.)

 

Tomaterna var otroligt vackra innan kokning, ångrar att jag inte tog en bild på dem. Nu ser de mindre bildsköna ut, men förhoppningsvis smakar de gott. Får väl se vilka stackare som jag ska tvinga bli provsmakare. Lutar starkt åt sambon och lillskruttan, men man vet aldrig. Välkommen på middag...