Så sparsam och husmoderlig man känner sig när man skär krutonger av den sista, tråkiga skalken bröd, rostar i stekpannan och har till fiskgrytan. En gryta som för övrigt inte gick hem hos varken barn eller sambo. Sambon vädjade försiktigt om att få slippa ta med resterna som dagens matlåda och dottern åt inget varken igår kväll eller idag till lunch. Brukar vara rätt hård vad gäller det som serveras, men idag gav jag faktiskt med mig och kokade makaroner och tinade blodpudding (till Linnéa ska tilläggas. Sambon får lösa lunchen bäst han vill.) Mången middag har räddats av blodpudding som är fantastiskt smidigt att ha skivad i frysen. Grämer mig lite dock att det är svårt att hitta en sort som har svenska råvaror och inte onödigt mycket tillsatser. Skulle kanske göra själv egentligen, men hur lockande är det? 

Nu har förresten min lilla dahliaknopp börjat slå ut. Den är så söt så, glad att jag sparade den.