I väntan på granen
Jag älskar eneris. Av flera anledningar.
1. Det luktar fantastiskt gott.
2. Det gör sig lika fint i vas/kruka som utomhus i en hage. Och det gör namnet rättvisa. Eneris är RISIGT, står åt alla håll och går inte att tämja. Granris är så mjäkigt i jämförelse, fast fint det också. På sitt sätt.
3. Det är så hejdundrans sticksigt att barn och katt låter bli det. (Huruvida halmdekorationerna får vara ifred eller ej, återstår att se.)
4. Man får ta in och pynta det mycket tidigare än granen.
