En dag av en hel del nedstämdhet. Har varit, och är, gruvligt ledsen. Kanske för att jag saknar min lilla pluttskrutt som sov hos sin farmor och farfar inatt och som jag inte får pussa på förrän imorgon. Kanske för att jag spenderat dagen i stora staden och inte klarar av allt folk. Det är så. Mycket. Folk. Hur orkar ni, alla storstadsbor? Hur går ni inte under av stress och överstimulering? Jag spenderade nyss en dryg timme på centralen i väntan på tåget hem och höll nästan på att börja gråta. Men som sagt, jag var redan ledsen i grunden så det kanske var därför. Inga starka skyddsbarriärer idag, alla intryck far rätt in. 

MEN, dagen har bjudit på trevligheter också såklart. Anledningen till mitt något ovilliga besök i huvudstaden är att jag numera är en del av kommande avtalsdelegation. Jag är en av dem som ska bestämma vilka frågor Kommunal ska driva i kommande avtalsrörelse med SLA. Jag ska se till att vi inom djursjukvården får ett schysstare avtal. Och det är ju inte fy skam! Fast nu är jag faktiskt mest glad över att sitta på tåget hem. Hem till familjen och lugnet. Bort från den läskiga massan. Folkskygg.se.