Börja om på nytt

Det var länge sedan jag skaffade hund sist börjar jag så smått inse. Och jag "skaffade" ju inte direkt en hund ens, hon kom liksom bara till mig som de flesta av mina djur verkar göra. 

När jag nu börjat snegla på lite hundannonser (bara snegla, inte mer än så) förstår jag att detta kommer bli lika svårt som att börja dejta igen efter ett sjukt långt förhållande. Hur gör man? Var ska jag börja leta, vad vill vi ha, vad orkar vi med? Med det jobb jag har blir man dessutom rätt cynisk. Många raser går direkt bort pga "för sjuka/för nervösa/för stimmiga" osv. (Ibland lite väl generaliserande).
Äh, ska vi kanske bara vänta in ytterligare en individ som bara "kommer till oss"? Det brukar ju visa sig vara ett lyckokast, men kan å andra sidan dröja. Dessutom kan det innebära en hel del extra jobb beroende på historien bakom (en gång var jag nära att ta mig an en tysk jaktterrier-valp med brutet ben. Det hade varit någonting det!) 
Jag trodde faktiskt inte att jag skulle känna någon brådska att skaffa ny hund efter Tifflans bortgång, men det har redan börjat suga lite i hundägartarmen. Eller så är det bara en längtan att fylla ut tomheten. (Och en önskan att slippa städa upp denna enorma mängd mat som tydligen hamnar på våra golv och som jag aldrig behövt bry mig om tidigare..) 

torpetibergakra.blogg.se

En liten inblick i vår lantliga vardag bland fjäderfän, odlingar och annat spektakel. Här försöker jag hålla det kravlöst och förlitar mig till stor del på sunt förnuft och förmågan att lära av mina misstag. Oavsett om det gäller odlingarna, djuren eller barnen. Vi bor i det lilla torpet i Bergåkra; jag, min sambo, våra två små ungar och alla djuren. Jag jobbar vanligtvis som djursjukskötare, men är just nu föräldraledig.

RSS 2.0