Minns ni min purjolök som växte så det knakade och som jag lät stå kvar i jorden i brist på lagringsmöjligheter? Den gick till de bättre behövande nu när det var superkyla ute visade det sig. Hade inte sett det själv, det var sambon som påpekade att inget grönt längre stack upp i snödrivorna. Vid en närmare besiktning upptäcktes nergnagda stammar både i bänken och på backen. Blev dock inte särskilt upprörd. Vet inte hur de hade varit att äta framåt våren och vi hade även en del stockbildning. Och hararna vart nog glada över den extra maten. Vem vet, till våren kanske det ändå går att använda sig av de stumparna som är kvar i jorden. Återstår att se.