Så himlagott det är, och sicken lyx, med egenodlade majskolvar. Vi har varit lite våghalsiga och låtit dem stå kvar trots några kyliga nätter och än så länge har det fungerat. De är superfina nu, nästan helt fulla med korn. Får tacka sambon som insisterade på egen majs i år, hade nog själv aldrig kommit på tanken. (Fast det är jag som skött själva odlingen, han var bara idéspruta.) 

Idag har vi hållit oss ute hela förmiddagen. Huset stank av linolja och terpentin i morse efter att jag målat färdigt väggen efter jobbet igår kväll. Trots ynka 6 plusgrader åkte dörrar och fönster upp på vid gavel och efter frukost klädde vi på oss trädgårdsmästarkläderna och begav oss ut i landen. En odlingslåda är tömd och omrörd, sånär som på några bondbönor som får kämpa på ett tag till. Gick sedan ut i kohagen (som nu inte längre innehåller några kor) och plockade komockor som vändes ner i jorden. Slutligen "lånade" jag lite halm från den nytröskade åkern intill (tog främst det som låg ut på vägen) och täckte alltihop. Blir lök i den lådan nästa år så jag kommer nog peta ner några vitlöksklyftor längre fram i höst, men sen ska den få vila. 

När vi ändå var ute passade vi på att plocka persilja och gräslök för infrysning. Retligt att stå utan i vinter när vi har sådana otroliga mängder just nu. Vi och vi förresten, Linnéa var ju med hela tiden men ägnade sig mest åt att äta sockerärtor, plocka upp odlingsskyltar, hälla jord i vattenkaret och riva av blasten från löken. Fast det är ju precis som det ska vara.